Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/207

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Herr Gawenstein hade under tiden framlagt sitt förslag. Han ämnade förmå sin huvudman att bjuda fyrahundrafemtiotusen för gården, varav trehundrafemtio kontant. Det höga priset skulle visserligen minska hans provision, men han var beredd att göra någonting för de Borckska arvingarna. Under förutsättning att de å sin sida ville göra någonting för honom. De hade själva hört, att hans huvudman vägrade honom all sorts provision, fall affären icke uppgjordes direkt mellan honom och fru Borck. Alltså måste det nyss avslutade köpet upphävas antingen genom en uppgörelse i godo eller genom process.

Borgmästarn ställde sig i förstone helt och hållet avvisande. Han beklagade herr Gawenstein och ännu mer sig själv, sina barn och sina syskon. Men han fann förslaget orimligt och otjänligt. Dessutom ville han betona, att ett försök till uppgörelse i godo — enligt hans åsikt det enda tänkbara sättet — skulle kunna väcka mycken anstöt. Och det Borckska namnet fick icke smutsas.

Frida medgav, att det Borckska namnet icke och på inga villkor finge smutsas. Men å andra sidan hade hon en känsla av att någonting måste göras. Hennes ställning var icke sådan, att hon utan vidare kunde avstå från hundra tusen eller del därav. Dessutom ville hon betona, att de hade ett stort ansvar gent emot mor. Det var deras skyldighet att hjälpa henne, då hennes själskrafter började svika.

August fann alla ord överflödiga. Sanningen att säga fann han inga ord alls. Han stod helt och hållet på herr Gawensteins sida men kunde bara yttra: Va fan, förstår ni