28
songer. Egentligen var han dum, trög och tung och dåsig. Men vad betydde det? Han hade sitt eget ekipage, han kunde fara hem, när han ville och somna när han behagade. Borckarna följde honom mangrant ut på gatan, arbetarna lyfte honom upp i vagnen, hurrade. Borckarna dröjde en stund på gatan, upprymda och förnöjda, beskådade husets lysande fönster och läto sig beskådas. Gingo så in, damerna till förmaket, herrarna till rökrummet. De bolmade, de sjönko ned i stolarna, de stånkade av välbehag. Och någon sa:
Det är ett präktigt hus. Kom ihåg, Jonathan, att om du skulle vilja sälja, ska du sälja till någon av oss. Gården får inte gå ur släkten. Kom ihåg, att vi ha hjälpt dig.
Jonathan slog ut med armarna, vinkade med händerna, nickade, blinkade och lovade med hela kroppen. De betraktade honom med röda och en smula tårade ögon. Och de tänkte: Besynnerligt! Här går han som en stor matador i eget hus. Han gör affärer, goda affärer. Han är finare än någon av oss. Till sist blir han kanske rika karin. Och ändå är det bara lilla Jonathan!
De sutto och pratade. Skamvrån kom på tal, ty man ska ju ha något att skratta åt. Alltså skrattade de och vände på saken och tuggade den och skrattade, så länge de orkade. Så småningom bröt prosten upp och borgmästaren och alla de främmande. Men Borckarna kunde icke lämna Jonathan. De betraktade honom där han som beskäftig värd rörde sig i rökmolnen, fin och korrekt. Han hade tolv par Borckska ögon omkring sig och alla vom de rödsprängda av rök och sprit och av någonting annat. Han hörde någon säga:
Besynnerligt att det har blivit en sån karl av dig, Jonathan. Jag minns dig mycket väl som pojke. Då var du en krake. Man behövde bara sätta näven under näsan på honom, så blev han som tokig. Komplett fånig.
En annan sa:
Det var sjukligt, men det växer bort.
Och en tredje:
Ja, det växer bort. Han är ju ackurat som en vanlig män-
