Sida:Farmor och vår Herre 1934.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

48

Flickan svalde sylten och tog fram ärendet. Han blev sur som ett vinteräpple i augusti, satte sig på osten och suckade:

Ja, det vete allt hin! sa han. Det är betänkligt. Jonathan! Men fråga de andra: jag gör som de andra.

Och hon gick till de andra och de andra sa:

Ja, det vete allt böveln! Jonathan! Det är betänkligt. Men fråga de andra; jag gör som de andra.

Hon kom till skolmamsellerna. Skolsalens fönster stodo öppna och frågor och svar skötos ut i rymden som ärter ur en luftbössa. Agnes steg in. Amelie bjöd henne en stol, Emelie kommenderade: Stig upp, flickor! Ett, två! Nig för mamsell Borck, tre, fyra! Sitt ned och se rätt fram! Fem, sex!

Pli och precision!

Vem inristade dessa rader på fönsterrutan? — Ebba Brahe. — Rätt. Varför inristade hon dem? — Hon älskade Gustaf Adolf. — Rätt. Varför älskade hon Gustaf Adolf? — (En slingrande och blossande lärjunge): Han var nog så rar han. — Fel! Han var den rätta trons hjälte, av vilken protestantismen väntade sig seger. Hur länge älskade hon honom? — (Trestämmigt): Hemligen till sin död! — Fel! Vad inträffade den 25 november 1620? — Gustaf Adolfs förmälning med Maria Eleonor. — Rätt. Vilka känslor hyste Ebba Brahe efter förmälningen? — Vördnad och tillgivenhet. — Rätt! Varmed inristade hon den vackra versen på fönsterrutan? — (Mångstämmigt): Med en sax! en nål! en kniv! — Fel! Hon använde en diamant. Diamanten är det hårdaste föremål, som finns, och användes än i dag av våra glasmästare för att tillskära fönsterrutor och dylikt. Dessutom användes den till vad och av vilka? — Av fåfänga människor till prydnad. — Rätt! Nu ta vi det om igen. Vad fick änkedrottningen en dag läsa på en av slottets fönsterrutor?

Historia, moral, naturalia. Agnes somnade på sin stol.