Hoppa till innehållet

Sida:Fasans dal 1915.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 11 —

na till här är mer än jag kan tro. Ni är väl ny i trakten, unge man?

— Vad mer, om så är? svarade Mc Murda vresigt.

— I så fall skulle jag vilja råda herrn att vara försiktig i valet av sina vänner. Jag tror inte jag skulle börja med Mike Scanlan och hans liga, om jag vore i ert ställe.

— Vad tusan angår det er, vad jag har för vänner? utbrast Mc Murdo med en röst som kom vartenda huvud i vagnen att vända sig för att bevittna tvisten. Har jag bedt om ert råd eller tror ni att jag är ett sådant lindebarn, att jag inte kan röra mig det förutan? Tala då ni blir tilltalad, och ni får sannerligen vänta länge, innan ni blir det av mig.

Han sköt fram huvudet och grinade som en morrande hund åt polisbetjänterna.

Dessa båda, som voro lugna och beskedga karlar, blevo helt förlägna, då de sågo sina välmenta råd så tvärt avvisade.

— Inte illa menat, främling, sade den ene. Vi varnade er av hänsyn till ert eget bästa, då vi märkte att ni var ny på platsen.

— Jag är visserligen ny på platsen, men ni och era gelikar ä’ inte nya för mig, skrek Mc Murdo, blek av raseri. Ni ä’ er nog lika överallt och komma stickande med goda råd, som ingen bedt er om.

— Det dröjer kanske inte länge, innan vi träffas igen, sade en av polismännen med ett