Sida:Fasans dal 1915.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 118 —

— Vördade kårmästare, sade Mc Murdo allvarligt, jag hemställer till er, huruvida detta icke är en för högviktig sak att avhandla i öppen loge. Gud förbjude att jag skulle kasta misstanke på någon av de härvarande, men om ett ord av skvaller nådde den där mannens öron, vore det ute med vårt hopp om att fastta honom. Jag skulle vilja föreslå logen att utse en pålitlig kommitté, bestående — om jag törs säga det — av er, herr ordförande, av broder Baldwin och av fem till. Sedan kan jag fritt yttra mig om vad jag vet och vad jag råder att göra.

Förslaget antogs genast och kommittén valdes. Jämte ordföranden och Baldwin utsågos den rovfågellike Harraway, sekreteraren, Tiger Cormac, den brutale unge mördaren, Carter, skattmästaren, och bröderna Willaby, oförfärade, våldsamma män, som icke ryggade tillbaka för något.

Logens vanliga dryckeslag var kort och dämpat, ty ett moln vilade över sinnena och många av de tillstädesvarande började att för första gången se den hämnande lagens skugga jaga fram över den lugna himmel, som så länge välvt sig över dem. De grymheter de begått mot andra hade blivit till beståndsdelar i deras vardagsliv; tanken på vedergällning hade knappt skymtat i fjärran och verkade därför så mycket mera uppskakande när