Sida:Fasans dal 1915.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 129 —

Främst såväl i fråga om utseende som brottslighet stod den skräckinjagande basen. Sekreteraren Harraway var en mager och barsk man med knotig hals och skranglig benbyggnad. Han var omutligt trogen i fråga om logens finanser, men hade för övrigt alls inga begrepp om rättvisa eller heder. Skattmästaren Carter var en medelålders man med ett uttryckslöst, nästan buttert ansikte och en hud så gul och torr som pergament. Som organisatör var han skicklig, och detaljerna i förbundets illgärningar hade i allmänhet sprungit upp i hans förslagna hjärna. Bröderna Willaby voro handlingens män, långa, spänstiga unga karlar med beslutsamma ansikten, under det att deras följeslagare, Tiger Cormac, en grovlemmad, mörklagd yngling, för sitt vilda lynne fruktades till och med av kamraterna. Dessa voro de män som aftonen i fråga samlades under Mc Murdos tak för att döda Pinkertondetektiven.

Värden hade ställt fram visky på bordet, och de hade skyndat att stärka sig för det stundande verket. Baldwin och Cormac voro redan något druckna och spriten hade framkallat all deras obändiga vildhet. Cormac förde ett ögonblick händerna till spisen — elden var tänd, ty nätterna voro fortfarande kalla.

— Det blir bra, sade han med en ed.


St.—T:s följet.:17
Fasans dal.