Sida:Fasans dal 1915.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 130 —

— Ja visst, inföll Baldwin, som förstod meningen. Binda vi honom där, få vi nog sanningen ur honom.

— Det få vi nog, sade Mc Murdo. Han hade nerver av stål denne man, ty ehuru företagets hela tyngd vilade på honom, var han lika kall och obesvärad som någonsin. De andra märkte det och skänkte honom sitt erkännande.

— Ni är rätte mannen att sköta honom, sade basen i gillande ton. Ej en aning får han om saken, förrän han har er hand på sin strupe. Skada att det inte finns luckor för fönstren.

Mc Murdo gick och drog ihop gardinerna än tätare.

— Nu ser oss ingen; sade han. Stunden nalkas.

— Tänk om han inte kommer. Tänk om han anar oråd, sade sekreteraren.

— Var inte rädd, han kommer nog, svarade Mc Murdo. Han är lika angelägen att komma som någon av er att få se honom. Hörde ni något?

Alla sutto som förstenade, några med glasen nära läpparna. Tre hårda knackningar hade hörts på dörren.

— Tyst! Mc Murdo höjde handen till varning. En triumferande blick gick laget rundt och händerna sökte dolda vapen.

— Ej ett ljud, om livet är er kärt! vi-