— 32 —
— Jag tänkte just på detsamma, sade Mc Murdo. Jag går direkt — och gör upp det. Du kan säga din far att här sover jag i natt och i morgon skaffar jag mig annat logi.
Baren på Mc Gintys guldkrog var överfull som vanligt, ty den var ett älsklingstillhåll för stadens råare element. Mannen själv var omtyckt, ty han hade ett morskt och jovialiskt sätt — en mask som dolde mycket bakom sig. Men oavsett populariteten var den fruktan man hyste för honom i hela samhället, ja, i hela den trettio mil långa dalen och långt ut över bergen på dess båda sidor, anledning nog att fylla baren, ty ingen hade råd att visa sig likgiltig för hans välvilja.
Jämte besittningen av den hemliga makt som han allmänt ansågs utöva på ett så misskundslöst sätt, var han en hög civil ämbetsman, kommunalråd och medlem av vägstyrelsen, vald till sysslan av de skurkar som i sin ordning av honom hade att vänta ynnestbevis i gengäld. Pålagorna och skatterna voro ofantliga, de offentliga verken voro oerhört försummade, och räkenskaperna granskades av mutade revisorer. Den aktningsvärda medborgaren skrämdes att betala medelst offentlig utpressning och tvangs att tiga för att undslippa någonting än värre. Följden var att år från år blevo basen Mc Gintys diamantnålar allt större och mera gnistrande, hans guldkedjor allt tyngre, hans västar allt grannare,
