— 46 —
det att det snabba och om sakkännedom vittnande sätt varpå han skjutsade av en motståndare i ett litet handgemäng i barrummet tillvann honom det råbarkade sällskapets aktning. Men en annan händelse höjde honom ytterligare i deras uppskattning.
Just vid den tid då gästerna voro som talrikast öppnades en afton dörren och in trädde en man i gruvpolisens enkla blå uniform och dithörande mössa. Gruvpolisen var en särskild kår, som underhölls av järnvägarna och bergverksägarna för att stödja den ordinarie civila polisen, som stod fullkomligt hjälplös gent emot det organiserade banditväsen som satte skräck i hela distriktet Det blev tyst då han steg in, och mången nyfiken blick kastades på honom. Men i vissa delar av Förenta staterna råder det ett egendomligt förhållande mellan polisen och brottslingarna, och Mc Ginty själv, där han stod bakom sin disk, visade ingen förvåning då polismannen slog sig ned bland hans kunder.
— En styv visky, för det är kallt i kväll, sade polisofficeren. Jag tror inte vi träffats förr, kommunalråd?
— Ni är väl den nye kaptenen? sade Mc Ginty.
— Det slår in det. Vi lita till er, kommunalråd, och till de övriga ledande borgarna i fråga om ordningens upprätthållande i detta samhälle. Kapten Marvin är mitt namn.
