— 47 —
— Vi skulle reda oss bättre er förutan, kapten Marvin, sade Mc Ginty kallt, ty samhället har egen polis och behöver inte några importerade varor. Vad är ni väl annat än kapitalisternas avlönade verktyg, lejd av dem att misshandla eller skjuta ned fattigare medborgare?
— Se så, se så, det där ska vi inte disputera om, sade officeren helt godlynt. Jag antar, att vi alla göra vår plikt, sådan vi uppfatta den, men alla kunna inte se sakerna på samma sätt. Han hade tömt sitt glas och ämnade gå, då hans blick föll på Jack Mc Murdö, som med rynkad panna stod bredvid honom. Hallå! utbrast han och mätte honom från huvud till fot. Se en gammal bekant!
Mc Murdo ryggade tillbaka.
— Jag har aldrig i mitt liv varit vän vare sig med er eller med någon annan polissnok, sade han.
— En gammal bekant är inte alltid en vän, sade poliskaptenen och skrattade. Ni är Jack Murdo från Chicago, det är säkert, och det är inte värdt att ni nekar för det.
Mc Murdo ryckte på axlarna.
— Jag ämnar visst inte neka för det, sade han. Tror ni, att jag skäms för mitt eget namn?
— Det hade ni allt anledning att göra.
— Vad f-n menar ni med det? röt han och knöt nävarna.
