— 48 —
— Seså, Jack, skrävel tar inte på mg. Jag var anställd vid polisen i Chicago innan jag kom till den här otäcka kolkistan, och jag har inte svårt att känna igen en Cicago-skälm.
Mc Murdo blev lång i synen.
— Inte vill ni väl påstå, att ni är Marvin vid Chicagos Central?
— Ditåt lutar det! Jag är gamle Teddy Marvin, till er tjänst. Där uppe ha vi inte glömt när Jonas Pinto blev skjuten.
— Det var inte jag som sköt honom.
— Jaså, var det inte det? Det kan man kalla ett opartiskt intyg, eller hur? Hans död inträffade emellertid mycket lämpligt för er — annars hade kanske ni blivit hängd för falskmyntning. Men låt det förflutna vara glömt, ty oss emellan sagt — ehuru jag kanske nu överskrider min befogenhet — så kunde man inte få fulla bevis mot er, och Chicago står er öppet i morgon dag.
— Jag trives bra där jag är.
— Hm, jag har emellertid nu påpekat hur saken står, och ni är en butter tvärvigg som inte ens tackar mig för det.
— Jag förmodar, att ni verkligen menar väl, och jag tackar er, sade Mc Murdo i föga vänlig ton.
— Jag håller tyst med det förgångna, så länge jag ser, att ni lever hyggligt, sade kaptenen, men gör ni nu något snedsprång, så
