Sida:Fasans dal 1915.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 65 —

och han torde ta saken om hand, sade broder Morris.

Häftiga utbrott av vrede mötte detta uttalande.

— Jag behövde bara lyfta fingret, förklarade Mc Ginty, och jag kunde skaffa hit till denna stad två hundra män, som skulle utrymma den från den ena ändan till den andra. Och så höjde han plötsligt rösten och rynkade de hemska svarta ögonbrynen. Hör nu, broder Morris, sade han, jag har ögat på er och det har jag haft en tid bortåt. Själv har ni inte något mod i bröstet och ni försöker betaga andra det mod de äga. Det blir en olycksdag för er, broder Morris, då ert eget namn kommer på promemorian, och jag tror nästan, att jag bör sätta dit det nu.

Morris hade blivit dödsblek, och hans knän tycktes svikta under honom då han föll tillbaka i stolen. Han lyfte glaset i sin darrande hand och drack innan han kunde svara.

— Vördade kårmästare, sade han, jag ber er och logens alla ledamöter om ursäkt, i händelse jag sagt mera än jag bort säga. Jag är en trogen ordensbroder — det veta ni alla — och det är farhågan för logens bästa som kommer mig att ådagalägga oro. Men jag litar mera på ert ord, vördade kårmästare, än på mitt eget, och jag lovar att icke ytterligare förbryta mig.


St.—T:s följet.:9
Fasans dal.