Hoppa till innehållet

Sida:Fasans dal 1915.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 66 —

Kärmästarens min ljusnade, då han lyssnade till de ödmjuka orden.

— Det är bra, broder Morris, sade han. Det skulle kosta mycket på mig, om jag behövde ge er en läxa. Men så länge jag innehar denna stol, skola vi i ord och handling utgöra en enig loge. Och nu, gossar, fortsatte han och såg sig om bland de församlade, skall jag säga er en sak, och det är, att om Stanger lönades efter förtjänst skulle det bli större oro i lägret än önskvärdt vore. De där redaktörerna hänga ihop och varenda tidning inom staten skulle ropa på polis och militärbevakning. Men en ordentlig varning kan man i alla fall ge honom. Vill ni åtaga er det, broder Baldwin?

— Säkert! svarade den unge mannen med mycken iver.

— Hur många vill ni ta med er?

— Sex, och två att vakta dörren. Ni kommers med, Gower, och ni, Mansel, och ni, Scanlan och bröderna Willabys.

— Jag lovade den nye brodern att få vara med, sade ordföranden.

Ted Baldwin betraktade Mc Murdo med ögon som vittnade om att han varken förgätit eller glömt.

— Han kan komma med, om han vill, sade han buttert. Det är nog. Ju förr vi gripa oss an, desto bättre.

Sällskapet bröt upp under skrik, tjut och