— 9 —
Mc Murdo knyckte på huvudet åt det håll där polismännen sutto.
— Det skulle nog de där gärna vilja veta, sade han.
Scanlan mumlade någonting som uttryckte medkänsla.
— Ledsamheter? frågade han viskande.
— Stora ledsamheter.
— Straffarbete?
— Med mera.
— Väl inte ett dråp?
— Det är något tidigt att tala om sådant, sade Mc Murdo med minen hos en man som råkat säga mer än han ämnat. Jag hade mina goda skäl att lämna Chicago — låt det vara nog med det. Vem är ni, som tar er för att göra mig sådana frågor?
Hans gråa ögon gnistrade bakom glasögonen av en plötslig och farlig vrede.
— Lugna er, kamrat. Jag menade intet ondt. Pojkarna tänka inte sämre om er, vad ni än gjort. Vart ämnar ni er?
— Till Vermissa.
— Tredje hållplatsen härifrån. Hos vem skall ni bo?
Mc Murdo tog fram ett kuvert och höll det tätt intill den dunkla oljelampan.
— Här har jag adressen — Jakob Shafter, Sheridan Street. Det är ett inackorderings-
