115
vet jag hur det känns att vara lycklig som en prinsessa.»
46. Ett litet varmt hjärta.
Det var nu så beskaffat med madam Eks Jakob, att han aldrig kunde se någon lida utan att försöka hjälpa. Men som han själv hade litet eller intet, blev hjälpen därefter, att döma efter människosynpunkt. Inför Gud, som dömer efter viljan, var han däremot en välgörare i stor skala, det kan man vara säker på, och den domen är den enda riktiga, det kan man också vara säker på.
Madam Ek, som skötte portvaktssysslan i det stora huset, var icke Jakobs riktiga mamma. Då hade hon nog varit snällare mot honom, än hon var, och förstått honom bättre, än hon gjorde. Hon var bara hans fostermor, och det kan nog hända, att hon hade rätt i att den betalning hon fick för honom var otillräcklig. Men hon hade icke rätt i att vid alla tillfällen förebrå den stackars gossen detta, han som icke hade någon i hela vida världen att fly till. Mat fick han emellertid, det vore orätt att säga annat, och stryk fick han också, det visste folk, som bodde på nedra botten och kunde höra madams Eks vredgade stämma och vinandet av rottingen, som föll i täta slag över barnets späda lemmar. De kunde också höra den lilles snyftningar och böner om förskoning, men ingen kunde minnas sig av honom hava hört ett barns så ofta
