Som migh fast stöter och skytlar så,
At Fötter och Låår må brista åff.
Jagh kanckar och ristas aff och til,
Det weete nu skam hwart vth han wil.
Skall nu den heeta een Cavaleer,
Som så hänger krocketer på Märr?
Deslijkest och wår goda Jurist,
Den jagh håller för een stooran hwisp;
Kommer fram medh sin Subtiliteet,
Ta den skam som ther aff itt ordh weet.
Detta jagh nu slätt ledes wedh,
Och gör migh i Hiertat förtreet.
Men så weet jagh fast bättre rådh,
Som jagh kan meera båta på,
Til Franckerijke nu skal jagh lända,
Förfara hwad gott migh ther kan hända.
Hwarför jagh migh skal laga til,
At reesa när jagh reesa wil.
Det förtryter migh wäl, at jagh
Helfften aff Penningar vthgaff.
Doch ther om sköter jagh så föga,
Een rijk man haar meer ån itt öga.
Jagh gläder migh öfwer min Pung,
Så länge han är något tung.
Gott är reesa så länge han räcker,
Ty rätt tå migh alzintet förskräcker.
Hören j pojkar lagen ehr til,
Öfwermorgon jagh hädan reesa wil.
Nisse, tu skal i Herberget wäl
Betaala, som är rätt och skäl.
Hwar och een weet nu sitt kall,
Hwadh han hälst vthrätta skal.
