Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

120

som ledde från huvudingången till landsvägen utanför, kantades på sidorna av mossa — men här utgjordes denna av en silvergrön art; grusets nötbruna färg syntes endast på en eller ett par fots bredd i gångens mitt. Denna omständighet och den allmänna sömnigheten i hela anblicken, jämte den livlighet, som i motsats härtill rådde vid den bakre fasaden, ingav den förmodan, att då byggnaden vid en senare tidpunkt hade lämpats för en jordbrukares ändamål, hade husets livsprincip gjort helt om inom dess lekamen och vänt sitt anlete åt motsatt håll. Omsvängningar av denna art, underliga missbildningar och fruktansvärda förlamningar, bli ofta resultatet av handelns inverkan på byggnader — vare sig de äro enstaka eller försaralade i klungor vid gator och i städer — som ursprungligen avsetts för nöjet allena.

Livliga röster hördes denna morgon i den övre våningen, vars huvudtrappa var av hårt ekvirke, med balustrader tunga som sänggavlar, svarvade och snidade enligt sitt århundrades sällsamma mode; ledstången var tjock som ett bröstvärn, och själva trapporna svängde och-krängde sig alltjämt runt, såsom en person som ville se sig själv över axeln. Gick man upp, så varsnade man att golven däruppe hade en högst oregelbunden yta; de höjde sig till bergskammar och sänkte sig i dalar; och eftersom de just nu voro utan mattor, kunde man se att brädernas ytor voro genomborrade av tallösa maskhål. Varje fönster