152
liten Juno, och helt och hållet strunta i prisen vid stängningstiden.
De talrika exemplen på den dragningskraft hon utövade förhöjdes blott av ett utpräglat undantag. Kvinnor ha så att säga ögon i nacken för sådana saker. Bathseba kastade aldrig en blick inom en nittio graders rayon från honom, och dock var hon medveten om att det fanns ett svart får ibland hjorden.
Först blev hon perplex därav. Om där varit en aktningsvärd minoritet av vartdera slaget, hade alltsammans förefallit högst naturligt. Om ingen hade fäst sig vid henne, skulle hon ha tagit saken kallt — sådant hade hänt förut. Om alla hade fäst sig vid henne, och den där karlen också, skulle hon ha tagit det som en självfallen sak — folk hade gjort så vid andra tillfällen. Men att undantaget var enstaka — det var underligt.
Snart hade hon fått klarhet angående följande omständigheter i mannens utseende. Han såg ut som en gentleman; hans romerska drag voro kraftiga och tydligt markerade, och deras framträdande konturer glödde i solen med en bronsartad rikedom i färgtonen. Hans hållning var rak, hans sätt lugnt. En karaktäristisk egenskap utmärkte hela hans person — värdighet.
Han hade tydligen för en tid sedan uppnått detta inträde i medelåldern vid vilket en mans utseende av naturen bibehålles oförändrat under vidpass ett dussin år; vid samma ålder bibehålles en kvinnas utseende genom konstlade medel
