ändrade inte vändningen på ett enda av språkets uttryck. I dessa Wessex' små byar kallas de ivriga nutidsmänniskornas forntid blott »förr i världen»; vad nutidsmänniskorna kalla »förr i världen» är för Wessexbon ännu nutid, och i nutiden ser han sin framtid.
Sålunda passade rian helt naturligt ihop med fårklipparne, och fårklipparne harmonierade förträffligt med rian.
De vidsträckta ändarna av byggnaden, som skulle motsvarat skeppets båda ändar i en kyrka, voro omgärdade med stängsel, och alla fåren voro samlade i flock i dessa båda inhägnader; i ena hörnet av vardera hade man byggt en liten kätte för att fånga fåren; i denna kätte höllos tre eller fyra av dem ständigt redo till klippning för att undgå tidsförlust. I bakgrunden, framskymtande ur skuggans halvdunkel, stodo de tre kvinnorna — Maryann Money samt Temperance och Soberness Miller — vilka samlade ullen och skrubbade den med en skrubbstol. De biträddes rätt väl av den gamle maltmästaren, som, då mältningens tid från oktober till april gått till ända, gjorde sig nyttig på vilken som helst av de angränsande lantgårdarna.
Allra längst borta i bakgrunden stod Bathseba, som sorgfälligt övervakade karlarna och tillsåg att intet av fåren klipptes i skinnet eller sårades genom vårdslöshet, och att de klipptes tätt jämsmed skinnet. Gabriel, som flög och fladdrade uti ljusglansen från hennes ögon liksom en mal,
