Hur kan ni tänka er att något sådant vore nödigt?»
»Jag är glad att det inte behövs.»
»Hur så? om jag vågar fråga.»
För att jag inte just tycker om att behöva tacka er för någonting.»
»Jag är rädd att min tunga har gjort en skada, som mitt hjärta får svårt att bota. Åh så olidliga tider vi lever i: att en karl skall bli olycklig för att han uppriktigt säger ifrån åt en kvinna att hon är vacker! Det var det värsta jag sade er — det måste ni medge; och det var också det minsta jag kunde säga — det medger jag själv.»
»Det finns somligt slags prat, som jag helst ville bli befriad ifrån.»
»Så-å? Den anmärkningen avviker något från ämnet.»
»Nej. Den betyder att jag hellre vill vara utan ert sällskap.»
»Och jag vill hellre få bannor av er än kyssar av någon annan kvinna; och därför dröjer jag kvar.»
Bathseba var alldeles mållös. Och ändå kunde hon inte undslippa en känsla av att det bistånd han gett henne förbjöd henne att svara ovänligt.
»Nåja,» fortsatte Troy, »jag antar att det finns ett slags beröm som är obehagligt, och sådant är kanske mitt beröm. Men det finns också ett slags sätt som är orättvist, och sådant är kanske ert sätt mot mig. Därför att en enkel rättfram karl, som aldrig har lärt att hyckla, säger ut sin me-
