snygg smuts, bara jag vet vad sort det är.» Han tog muggen, drack en tum eller så av dess innehålls djup, och räckte den i vederbörlig ordning åt nästa man. »Inte kan det ju falla mig in att ställa till sådant bråk med diskning för mina grannar; nog finns det tillräckligt arbete i världen. dessförutan,» fortsatte Oak i mjukare ton, sedan han hade hämtat sig efter den andnöd, som förvållas av klunkar ur stora muggar.
»Det var mig en riktigt förståndig karl,» sade Jakob.
»Javisst, javisst; det kan inte bestridas!» anmärkte en livlig ung man, benämnd Mark Clark — en munter och trevlig herre, som man genast blev bekant med om man råkade honom på sina resor, som man genast måste skåla med om man blev bekant med honom, och som man olyckligtvis genast måste betala för om man skålade med honorna.
»Och här, herde, har ni en bit bröd och fläsk, som matmor har skickat. Cidern går bättre ner med tilltugg. Tugga inte för noga, herde, för jag fällde fläsket på vägen därute medan jag hämtade det hit, och då kan det hända att det är litet sandigt. Nå, det är bara snygg smuts, och vi vet alla vad sort det är, som ni sade nyss, och vi har re'n märkt att ni inte är någon krånglig karl, herde.»
»Nej ingalunda — inte alls,» sade Oak vänligt.
»Bit inte riktigt ihop tänderna, så märker ni inte alls sandigheten. Åh! det är märkvärdigt
