Sida:Fjärran från vimlets yra del 2 1920.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

212

hastigt svalnande luften, de samtyckte till att sätta honom i land nästa morgon; och utan vidare dröjsmål, ty det började bli sent, gåvo de sig åter av till den ankarplats där deras fartyg låg.

Och nu sjönk natten långsamt ned över de vida vattenslätterna framför dem; och på intet långt avstånd ifrån dem, där kustens linje rundade sig och bildade ett långt band av töcken längs horisonten, började en rad av punkter av gult ljus framträda i tillvaron, utvisande att detta ställe var Budmouth, där lyktorna tändes längs kajen. Plaskandet av deras åror var det enda tydliga ljud som hördes på havet, och medan de arbetade sig fram genom det tätnande mörkret blevo lyktornas lågor allt större, var och en av dem tycktes sända ett flammande svärd djupt ner i vågorna framför sig, tills där uppsteg, bland andra dunkla skepnader av samma slag, formen av det skepp där de skulle lägga till.