förses med gott råmaterial för denna verksamhet, och skilde sig härutinnan från de mindre framsynta och energiska, men mera favoriserade av hennes kön, hos vilka hoppet går vidare som ett slags urverk, vilket den enklaste föda och bostad äro tillräckliga att hålla i gång: utan då hon tydligt varseblev att hennes misstag hade varit ett ödesdigert sådant, fann hon sig i sin ställning och inväntade slutet med kallblodighet.
Första lördagen efter Troys avresa begav hon sig ensam till Casterbridge; det var ett företag som hon inte inlåtit sig på sedan hon hade blivit gift. Denna lördag passerade Bathseba långsamt och till fots genom skaran av lantliga affärsmän, vilka som vanligt voro församlade vid kornhallens framsida, och beskådades av borgarna med känslor av att detta hälsosamma liv ändå var dyrt betalt genom uteslutandet av varje möjligket för vederbörande att bli ålderman, då en man, som tydligen hade följt efter henne, yttrade några ord till en annan på hennes vänstra sida. Bathsebas hörsel var skarp som ett vilt djurs, och hon hörde tydligt vad den talande sade, ehuru hennes rygg var vänd mot honom.
»Jag söker efter fru Troy. Är det hon där?»
»Ja, det är nog den där unga damen, tror jag,» sade den tilltalade.
»Jag har en obehaglig nyhet att meddela henne. Hennes man har drunknat.»
Liksom begåvad med en profetisk ande, flämtade Bathseba: »Åh, det är inte sant; det kan inte
