330
»Sådana saker om er och mig? Vad för saker då?»
»Det kan jag inte säga er.»
»Det vore visst bäst om ni gjorde det, tror jag. Ni har ju mästrat mig så många gånger förut, att jag inte kan förstå varför ni behöver vara rädd för att göra det nu.»
»Inte har ni gjort något illa, den här gången. Hela saken är den — att jag snokar omkring här och väntar på stackars Boldwoods farm, i den tanken att jag skall få er en vacker dag.»
»Få mig? Vad skall det betyda?»
»Gifta mig med er. Så heter det på enkelt brittiskt tungomål. Ja det var ni själv som frågte mig, bli inte ond för att jag svarar.»
Bathseba såg inte ut precis som om man hade avfyrat en kanon tätt bredvid hennes öra, vilket Oak hade väntat sig. »Gifta er med mig! Jag visste inte att det var det ni mente,» sade hon lugnt. »Det är då för galet — för snart — att tänka på den saken ännu!»
»Ja naturligtvis är det ju galet. Jag önskar ingenting så'nt, det tycker jag borde ha klarnat nu redan. Ni är förstås — förstås den sista mänska i världen jag kan tänka på att gifta mig med. Det är för galet, som ni säger.»
»’För s-s-snart’, var det jag sade.»
»Förlåt att jag rättar er, men ni sade ’för galet’, och så säger jag med.»
»Förlåt ni mig också!» sade hon, med tårar i ögonen. »’För snart’ var det jag sade. Men det gör
