De ärnade just draga sig tillbaka för att vila en stund i den välgörande skuggan av ett träd i häcken, då Coggan såg en figur i blå tröja med mässingsknappar springa fram emot dem över fältet.
»Jag undrar vem det där är?» sade han.
»Jag hoppas att ingenting är på tok med fröken,» sade Maryann, som jämte några andra kvinnor sysslade med att binda kärvarna (havren. bands alltid i kärvar där på gården); »men jag hade ett olyckligt förebud inomhus i morse. Jag gick för att öppna dörren och fällde nyckeln, och den föll på stengolvet och brast i två bitar. Att ha sönder en nyckel är ett förskräckligt dåligt tecken. Jag önskar vi hade fröken väl hemma igen.»
»Det är Cain Ball,» sade Gabriel, i det han upphörde att vässa sin skära.
Oak var inte bunden av sin städsel att biträda på åkrarna; men skördetiden är en ängslig tid för lantmannen, och kornet var Bathsebas, därför lånade han sitt bistånd.
»Han är uppklädd i sina bästa kläder,» sade Matthew Moon. »Han har varit borta hemifrån för några dar, se'n han hade det där fulslaget i sitt finger; för han sade: ’eftersom jag inte kan arbeta så vill jag ha ledigt’.»
»En präktig tid för en mänska — en utmärkt tid,» sade Joseph Poorgrass, rätande upp sin rygg; ty han, liksom några av de andra, hade ett sätt att taga sig en vilostund från sitt arbete under sådana heta dagar på grund av övernaturligt små
