44
orsaker; bland dessa var Cain Balls ankomst i söndagskläder på en vardag ett skäl av första ordningen. »Det var ett sjukt ben som gav mig tillfälle att läsa ’Kristens resa’, och Mark Clark lärde sig spela priffe medan han hade en fingerböld.»
»Ja, och far min vrickade sin arm för att få tid att gå och slå,» sade Jan Coggan i en bortdöende ton, torkande sitt ansikte med skjortärmen och körande hatten bakut i nacken.
Vid denna tid nalkades Cainy gruppen av skördemän, och man såg att han i handen bar en väldig brödskiva med skinka på, av vilken han bet munsbitar medan han sprang; den andra handen var lindad i ett bandage. När han kom fram, antog hans mun skepnaden av en klocka, och han började häftigt hosta.
»Nå, Cainy,» sade Gabriel strängt. »Hur många gånger måste jag säga dig att låta bli att springa så där fort medan du äter? Du kväver dig ännu till döds en vacker dag, det gör du, Cainy Ball.»
»Hok — hok — hok!» svarade Cainy. »En brödsmula for i vrångstrupen hok — hok! Därför är det, herr Oak! Och jag har varit i Bath för att jag hade fulslag i tummen; jaha; och jag har sett — ahok — hok!»
Ögonblickligen, då Cain nämnde Bath, kastade alla bort både skäror och räfsor och flockades omkring honom. Olyckligtvis förhöjdes hans berättartalang inte av den vilsegångna brödsmulan, och ett extra hinder vållades dessutom av en nysning, som skakade fram ur hans ficka hans
