»Ditt nöt! Vad ämnar du prata om härnäst?» sade Coggan.
»Lämna honom i fred,» sade Joseph Poorgrass medlande. »Pojken menar att himmelen och jorden i Baths landsändar inte är alldeles annorlunda än i våra här. Det är nyttigt att vinna kunskap om främlingars städer, och därför bör man ha fördragsamhet med gossens tal, så till sägandes.»
»Och folket i Bath,» fortsatte Cain, »behöver aldrig tända upp eld annat än för ro skull, för vattnet kommer opp ur jorden färdigt uppvärmt till kokning.»
»Det är dagsens sanning,» vittnade Matthew Moon. »Jag har hört andra upptäcktsresande påstå det samma.»
»De dricker ingenting annat där, sade Cain, »och de tycks tycka om det, efter de sväljer så mycket av den varan.»
»Nåja, det förefaller oss ganska ociviliserat, men infödingarna tycker väl att det skall så vara,» sade Matthew.
»Nå då kommer det väl färdig kokt mat upp ur marken ock?» frågade Coggan plirande med ögat.
»Nej — det felet har Bath ändå, det måste jag medge; — det är nog ett stort fel. Gud har inte försett dem med mat, bara med dryck; och det kunde jag inte alls finna mig i.»
»Nog måste det vara ett konstigt ställe, minst sagt,» anmärkte Moon; »och nog måste det vara besynnerliga människor.»
»Fröken Everdene och soldaten gick omkring
4 — Thomas Hardy I
