ett ögonblick.» Han öppnade dörren och gled in i det han lämnade den på glänt.
Boldwood väntade. Två minuter senare visade sig ett ljus i gången. Nu varseblev Boldwood att säkerhetskedjan hade blivit fästad över dörren. Troy visade sig därinne, bärande en sängkammarljusstake.
»Vad, trodde ni jag ämnade begå inbrott?» frågade Boldwood föraktfullt.
»Nej, för all del, det är bara mitt sätt att se till att allting är i säkerhet. Vill ni läsa det här ett ögonblick? Jag skall hålla ljuset åt er.»
Troy räckte fram en tidning genom springan mellan dörr och dörrpost, och höll ljuset tätt intill dem. »Det här stället, menar jag,» sade han, utpekande en rad.
Boldwood såg på den, och läste:
»VIGDE.
»Den 17 d:s sammanvigdes i S:t Ambrosius-kyrkan i Bath sergeanten vid 11. Gardesdragonregementet Francis Troy, ende son till avlidne doktor Edward Troy i Weatherbury, och fröken Bathseba Everdene, dotter till avlidne herr John Everdene, från Casterbridge.»
»Det kan man kalla schack och matt, vasa,
Boldwood?» sade Troy. Ett sakta kluckande hånskratt
följde på dessa ord.
Papperet föll ur Boldwoods händer. Troy fortsatte:
