88
under, med ovanlig enhällighet, efter förloppet av omkring en timme.
Gabriel var ytterst nedslagen. Dessa utsvävningar bådade ont för den nyckfulla och förtjusande kvinna som den trofaste mannen just nu tyckte var ett förkroppsligande av allting ljuvt och fagert och hopplöst.
Han utsläckte de flämtande ljusen, för att rian inte skulle löpa någon fara, stängde igen dörren om de sovande och världsförgätna karlarna, och gick åter ut i den tysta natten. En het vindfläkt, som tycktes utandad av någon drake i beredskap att uppsluka jorden, fläktade emot honom från söder, medan rakt mitt emot i norr reste sig en hotande missbildad molngestalt, trotsande vinden. Den reste sig på ett så onaturligt sätt att man kunde ha trott att den lyftes i höjden av något maskineri underifrån. Emellertid hade de svaga små molnen flugit tillbaka till den sydöstra kanten av himlen, som om de blivit förskräckta för det stora molnet, liksom en kull av fågelungar under ett odjurs stirrande.
På vägen till byn kastade Oak en småsten mot Laban Talls sängkammarfönster och hoppades att Susan skulle öppna det; men ingen rörde sig. Han gick runt till bakdörren, som hade lämnats öppen i och för Labans hemkomst, och steg in ända till foten av trappan.
»Fru Tall, jag har kommit in efter kornbodsnyckeln, för att få tag i skylarnas presenningar,» ropade Oak med stentorsröst,
