Den här sidan har korrekturlästs
90
i säkerhet åtminstone för en eller ett par veckor framåt, om man blott fick hoppas att det inte blev en alltför våldsam vind.
Nu kom turen till havren. Denna kunde endast räddas förmedelst ordentligt taktäckande. Tiden gick, och månen försvann för att inte vidare visa sig. Detta var ambassadörens avresa före krigsförklaringen. Natten hade en förvirrad uppsyn, likt en sjukling; och slutligen kom ett sista andetag av vind från hela himlen i form av en långsam fläkt, som kunde ha förliknats vid en dödssuck. Och nu hördes å gården endast de dova dunsarna av klubban som drev in sparrarna, och prasslandet av halm i mellanrummen.
