TRETTIOSJUNDE KAPITLET
Ovädret — De två tillsamman
En glans flackade över scenen, som om den återkastats från fosforescerande vingar, vilka flugit över himlavalvet, och ett mullrande fyllde luften. Det var det första draget av det nalkande ovädret.
Den andra åskknallen var häftig, med relativt föga synlig blixt. Gabriel såg ett ljus lysa i Bathsebas sängkammare, och snart svävade en skugga fram och åter över rullgardinen.
Nu kom en tredje ljungeld. Manövrer av storslagnaste art pågingo i de väldiga himlavidderna därovan. Denna gång var blixten silverfärgad, och i den glimmade i himmelen likt en pansarskrudad riddarhär. Mullrandet övergick till brak. Gabriel kunde från sin upphöjda ställning överblicka landskapet minst ett halvt dussin miles framför sig. Varje häck, buske och träd framträdde tydligt som på ett stålstick. I en inhägnad i samma riktning fanns en skara kvigor, och dessas skepnader syntes i detta ögonblick, inbegripna i det vildaste, ursinnigaste galopperande, med klövar och svansar svängande högt i vädret, men huvu-
