Geatas icke hafva varit jutar. Den af Steenstrup föreslagna utvägen, att det här blott varit fråga om en tillfällig åtskillnad, motsäges bestämdt af dikten, som aldrig antyder, att daner och geatas någonsin utgjort ett rike och som ger oss en geatisk konungalängd på flera generationer.
Det mest betydande argumentet till förmån för juteteorien är dock den svensk-geatiska geografien. På ett par ställen i dikten talas om geatiska krigståg till Sverige och om svenska krigståg till geaternas land. Nu förefaller det väl vida naturligare, att de båda grannfolken svear och götar ligga i strid med hvarandra än att dessa krig utkämpas mellan svear och jutar, isynnerhet som svear och daner, som ju dock bo hvarandra närmare, icke hafva någon beröring med hvarandra. Men häremot står ett annat skäl, som för Fahlbeck är hufvudargumentet. Ofverallt där dessa krigståg omtalas, ske de »ofer sæ», »ofer wîd wäter», »ofer heafo» d. v. s. ständigt till sjöss. Men detta — anmärker Fahlbeck — bevisar, att skalden tänkt sig de båda folken skilda åt af vatten, och det så, att ingen annan förbindelse mellan dem var möjlig än den öfver sjön. Beowulfs geatas kunna således icke hafva varit Västergötlands gautar, under det att däremot förhållandet förträffligt passar in pä Danmarks jutar.
Äfven detta skäl förefaller till en början mycket bestickande, men det lider af samma fel som Fahlbecks första hufvudargument. Det utgår nämligen från förhållandena i våra dagar och tillämpar dem utan vidare på 500-talet. I våra dagar är landet en förbindelseled, sjön en gräns. I gamla tider var det tvärt om. Sjön var den enda landsvägen, och de stora skogarna och bärgen voro de naturliga gränserna. För att finna detta, behöfva vi blott betrakta forntidens Grekland, som utgjordes af den nuvarande kontinenten, det ægeiska hafvets öar och mindre Asiens kust, och den svenska monarkien ända in på 1700-talet var ju en landkomplex omkring Östersjön.
Omfattningen af gautarnas rike känna vi icke, lika litet som vi känna omfattningen af svearnas. Det kan hafva varit begränsadt till blott Västergötland, och det kan lika väl hafva omfattat Västergötland och Östergötland. För den senare åsikten talar den
