Och så blev det bestämt att han skulle hämta henne om tre dagar, och då var det torsdag.
När hon kom hem med kransen blevo alla glada därför att prinsessan var glad igen, och kungen menade att det kunde väl inte vara så farligt att bedra en isbjörn. På tredje dagen befalldes hela krigshären att slå vakt kring slottet och att mota björnen. Men när han kom fanns det ingen som kunde motstå honom, ty inga vapen beto på honom. Han slog soldaterna i marken till höger och vänster, så att de lågo i högar. Då tyckte kungen det gick alldeles för långt, och han skickade ut sin äldsta dotter för att möta björnen. Isbjörnen tog henne på ryggen och sprang i väg med henne. När de färdats långt och längre än långt frågade björnen:
»Har du suttit skönare och har du sett klarare?»
»Ja, i min mors armar satt jag skönare och i min fars slott såg jag klarare», svarade hon.
»Då är du inte den rätta», sa han och jagade hem henne igen.
Nästa torsdag kom han tillbaka, och det gick på samma sätt. Krigsmakten var ute för att ta emot isbjörnen, men det bet varken järn eller stål på honom, och han mejade ner soldaterna som gräs, så att kungen måste be honom att skona dem. Så sände han ut den näst äldsta dottern, och henne tog isbjörnen på ryggen och lubbade i väg med. När de färdats långt om länge frågade han:
»Har du sett klarare och har du suttit skönare?»
