Sida:Folksagor.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
211
ASKEPILTEN SOM ÅT I KAPP MED TROLLET

sade, att aldrig hade trollen skrämt honom då han var ung.

Tredje dagen ville Askepilten åstad.

»Ja du», sa de båda äldste, »du skall väl göra saken bra ifrån dig, du som aldrig förr har varit utom dörren!»

Han svarade icke något på det, Askepilten. Han begärde bara att få en duktig matsäck med sig. Modern hade inte något sovel, och hängde därför på grytan för att ysta litet åt honom. Osten fick han i ränseln och så gav han sig i väg.

Då han huggit en stund kom trollet även till honom och sa: »Om du hugger i min skog, så slår jag ihjäl dig.»

Men gossen var icke sen i vändningarna. Han sprang bort till ränseln efter osten och klämde den, så att vasslan skvatt.

»Tiger du inte», sa han till trollet, »så skall jag klämma dig, så som jag klämmer vattnet ur den här vita stenen!»

»Nej, kära, skona mig», bad trollet, »jag skall hjälpa dig att hugga.»

Ja, på det villkoret skonade gossen honom, och trollet var duktigt till att hugga, så att de fingo många famnar fällda och upphuggna på dagen.

Då det led mot kvällen sa trollet: »Nu kan du följa med mig hem, det är närmare till mig än till dig.»

Ja, gossen gick med, och då de kommo hem till trollet skulle trollet göra upp eld i spisen, medan gossen skulle gå efter vatten till grötgrytan. Men där stodo två