Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


hennne. Och under fritimmmarna efter aftonvarden satt hon och sömmade med sitt eget hår och med silke på ett långt band till hennes drottningsmantel fast hon aldrig tordes skicka det.

— Hillika — sade hon. — Det skall nu firas en stor högtid i Uppsala för helge Erik. Efter det råder fred mellan landen, har det bestämts att fem af våra nunnor skola vallfärda dit med någon enkel gåfva till hans nya altare. Låt mig bli en af dem, så att jag får ödmjuka mig i stoftet och kyssa min goda systers klädningsfåll, ty utan hennes förlåtelse får jag hvarken ro i lifvet eller i grafven.

Hillika flyttade om nålarna på sydynan och teg en stund.

— Vi befalla inte öfver vår priorissa — svarade hon slutligen en smula osäkert — men om du kallar oss till rådplägning, får du väl höra vår mening. Med din snabba och obetänksamma föränderlighet, som ena stunden fyller dig med glädje inför ett altarljus och nästa inför sorlet från en springlek ute på ängen, kan du ännu hinna att begå många dårskaper. Guds tjänstekvinna, här skydda dig murarna åtminstone mot de farligaste.

Men så ångrade hon sig och lyfte hufvudet.

210