FOLKUNGATRÄDET
hedningarnas hemliga offerställe. Hjälp oss, hjälp oss!
I detsamma sträckte en tyst pil honom till marken.
De väpnade männen kommo snart tillbaka med hundratals spjutbärare, men alla stannade skräckslagna och bleknade. De främsta veko baklänges och trampade de andra på järnskorna. De sågo allting tydligt och klart framför sig i den ljusa skogen, blott icke några människor, och oupphörligt stupade en efter en för tysta pilar.
Då var där en dansk riddare, som ledde fram sin häst till källan och sparkade undan ett par af facklorna. Men när han fick se de två ögonen, som stora och klara betraktade honom ur källan, brast han i skratt. Det lät icke mänskligt, utan vansinnigt och hest, som när en hund faller i raseri.
Under tiden stod Gistre bakom en af de tjockaste stammarna. I ett snöre om axeln bar han som vanligt hornet Månegarm. I handen höll han en knif, som han hade tagit från Ti.
— Det är det underliga med detta horn — sade han — att det också kan brukas till annat än att dricka. Här i spetsen sitter en
284
