FOLKUNGATRÄDET
du inte oroa dig. Du kan se här, hur lampan lyser utanför porten.
Gistre tvådde händer och armar och spände åt bältet.
— Det är heller inte på honom, som jag nu tänker. Men jakobsbröderna skola i natt ha möte. Det är därför jag måste gå. Så pass skumt är det ändå, att ingen nu lär känna igen mig. Du vet, hur jag under dessa år har ströfvat omkring och predikat och hur vårt brödraskap har vuxit. Nu består det inte längre af bara timmermän, kyrkspännare och fattiga. Själfva marsken brukar ibland komma till våra hemliga sammankomster. Och nu i natt skola vi gå in i kyrkan och tala för de nya riddarna. Ser du, där komma de!
Han pekade utåt gatan. De, som nästa dag skulle få ridddarslaget, voro där redan på väg från riddarbadet till gråmunkarnas kyrka på Kedjeskär. De buro hvita skjortor och hade mjuka sandaler af ylle, så att det lät, som om de hade gått barfota. Den första af dem var en liten, mycket spenslig och mycket blek, knappt nioårig gosse med rödaktigt hår och röda ögonlock. Det var Birger, trontagaren, och till namnet var han redan fadrens medkonung.
344
