Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
smakat. Det blir en bläddrig och blodig rygg, som inte på dagar kan bära kläder.
— Det är jag, som skall göra det — svarade Magnus med ögonen tårfyllda af skrämsel. Han försökte rycka till sig facklan, men Algotsönerna ville icke släppa skaftet.
— Låt honom få facklan — befallde Algot Brynjulfsson, och hans långa västgötamun kröktes belåtet. — Säll kallar jag den unga konung, som har en sådan broder.
— Ja, för min broders skull! — mumlade Magnus oafbrutet under hela vägen fram till stapeln. Och ännu då halmen flammade upp kring klockan och han virade om handen det rep, som var fäst i kläppen, fortsatte han att upprepa sitt halfsnyftande: för min broders skull!
32
