Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

FOLKUNGATRÄDET

smakat. Det blir en bläddrig och blodig rygg, som inte på dagar kan bära kläder.

— Det är jag, som skall göra det — svarade Magnus med ögonen tårfyllda af skrämsel. Han försökte rycka till sig facklan, men Algotsönerna ville icke släppa skaftet.

— Låt honom få facklan — befallde Algot Brynjulfsson, och hans långa västgötamun kröktes belåtet. — Säll kallar jag den unga konung, som har en sådan broder.

— Ja, för min broders skull! — mumlade Magnus oafbrutet under hela vägen fram till stapeln. Och ännu då halmen flammade upp kring klockan och han virade om handen det rep, som var fäst i kläppen, fortsatte han att upprepa sitt halfsnyftande: för min broders skull!



32