Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

FOLKUNGATRÄDET

kärleken blifvit en sann riddare. Hvilket lågt och föraktligt slagsmål om rof är inte kriget med sitt mordbrännande. Vi riddare skola utrota kriget. Människan måste stå högt, innan hon strider för blott äran. Rännarbanan är rätta mötesplatsen för riddare, men därför måste den också hållas i särskild helgd. Dygdiga och välbördiga fruar och jungfrur! Här har emellertid anländt en obekant riddare utan märke på den grå och tarfliga skölden. Dt grå och bruna jordfärgerna, som stå under den dystra och bleka saturnusstjärnans hägn, äro hans, och han nekar envist att säga mig sitt namn... Men han utmanar hvar och en, som vågar möta honom.

Ett gladt sorl blef det enda svaret, ty alla visste godt, att en dylik okänd riddare brukade höra till leken, och ingen tog det så noga. Men herr Svantepolk blef ifrig och gick några steg längre fram mot bänken.

— Dygdiga och välbördiga fruar och jungfrur! Hvem kan svara för, att han har det rätta antalet anor och inte är en vanbörding, som fläckar sin motståndare... att han aldrig talat illa om en kvinna, aldrig förgripit sig på en värnlös... Och han kan vara så okunnig i

55