FOLKUNGATRÄDET
stjärnbilder och timmar och en skuggstaf, som visade tiden. Men skuggan begynte nu att mattas och sprida sig öfver hela väggen, ty det skymde.
En trappa ledde upp till sofstugan. Det var trångt där inne mellan kistorna och bänkarna med hyenden och kulstolpar. Valdemar stod med drottningen midt på golfvet som efter ett nyss slutadt samtal. Några småtärnor voro i färd med att ruska dunkuddarna i den stora sängen. På härdkanten satt Jutta och brände kryddor för att de skulle gifva en god doft.
— Min frände är drucken och tar fel om kammare — sade drottningen.
Magnus satte fram vänstra foten för att böja knä, men innan han fick tid därtill, stöttes dörren häftigt upp på andra sidan och jarlen rusade in. Ärmarna och flikarna hvirflade, och han såg sig hastigt och forskande omkring.
— Nu, frände, kommer vedergällningen — hviskade drottningen.
— Du säger det. Jag önskar bara, att jag vore utan mitt svärd, om något händer, så att jag inte förgriper mig på min egen far.
Med tre långa steg hade jarlen hunnit ända fram till sönerna, men han bevärdigade icke
