Sida:Forn-Swenskan.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Ordbildning. 85 3 Conj. utan astjud. rlißa, rsda; raV, rad; lell:», leka; lelkr, lek (F.^Sw. lek», lelll')» h. 82 . Secundar ordbildning. Afledning. Afied ning sker genom inskjutande af wista bokstafwer eller stafwelser imellan roten och fierionen: Afledningen ar a) ren, ds de inskjutna bokstafwerna em dast aro vocaler; eller b) oren, t>3 den bestsr bsde af voca ler och konsonanter. > Nena afiedningen sker 1) genom en af de trenne primar voealerna », i, u, eller 3) genom twanne af detza, antingen i») na eller vi. Till folje af det i §. 27 anmarkta, forandras dock i och u i alla detza combinationer till deras halfvocaler z och v, hwarwid afwen reglorna i H. 2l aro att anmarka:z Vocaliska astedningsbokstafwer aro sslunda: Afledningsvocal «. Mycket sallsynt. Forekommer endast i swaga verber af VII Conjugationen, kl. /3; och ar afwen der syncoperadt, utom i wista former, såsom prNs. ind. singular; imperativ och preteritum; t. eie. kall»; roten ar kall-, afied ningen «; infinitiv skall egentligen heta llall-» -», men afled nings^a ar syncoperadt; det kommer deremot fram uti imperativ kalla: i prZes. ind. ek kalla, hn, han» kalla-r, o. s. w. Detta inses bast genom ftmfsrelse med ett starkt verbum, der ingen afiedningsvocal finnes, t. er. Feta: infinitiv slutas med 2, likasom Kalla, men pra;s. ind. har endast "F«tr, och imperativ Fet. I Gotiskan finnes bsda »'en, dock hopsmalta till ett langt 6. Endast i verber af denna klast ar bet, som afiednings^combinationerna ja, v» forekomma, t. er. i Korja, urspr. liar-ia-a; «toVva, urspr. staV-ua-u; i prsss. ind. ek lioi^a, stiiVv», imperativ ller^a, stoZsv». I orden SFnja, li^rja, egentl. sun-ia-a, bur-ia-a, utelemnar F.» -Sw. ofta aft ledn.i»; formen blifwer salunda endast r. er. Bun-» -a, Z: 3^»^, men efter conj. VI, /?) prntt. sun6a, burlla, icke s^a^», hwilket ar F.M. Afiedningsbokst.: v, vj. I forekommer mycket ofta, H j—V — ju—V» vj.