tW Sylttax. Nomina. Eget for Forn-Germa»iska spraken ar dock, att, ds elt adjectivum eller pronomen skall swara till twa slchstantiver af skiljaktigt genus, sattes det alltid i neutrum, t. er. u>r m»hr k^rr» »n tinn», taki herr» eptir annat. — Vru viss ltr»hurBlt»rn ellr B^Btur liarn til, VIK ha k»hurB> F»hir ellr kghurs rn6hir ellr u^6hurt»hlr ellr iu6hur in6» liKr no/tllt tll!.i »rs u^^; hf>n «ru «ll^AMu» Ark». — l«ve!6 Aekll l»ann »t lHrrkVlaupi mcV Lr^n» l»'»l6i; en er han kvttinu i sseiuz» . ... vit (I^oki ol« sllolum »l«a ivall. — en ok u»nu Far elFl ueillr en non, ha eru han bee^i sek 3 mijrkun». 102. Da substantiver, hwilka beteckna en kropps del, i nyare spraken hafwa personens namn i genitiv, men handlingen, hwilken i satsen beskrifwes, mer angar per sonen an den enffildaj delen, fordrar fornspraket personen i dativ, t. er. l»»nn tell fram a koetr littnu»,Hfl; ty kna fallet galler kungen s)elf, ej fetterna; deremot: hveer llann Kaß- » loetr konullAH, han twZr kungens bada sotter, ty har ar fr3gan endast om fotterna. Pa samma satt begagnas ock da tiv af det personela pronomen, der i nyare spr. finnes potzesiv, t» er. l^sti ll»nu lzanli ak sotnm ser, han loste banden af sina fotter; eg. loste sig banden af fonema» H. 1l)3. Der fiera nomina propria aro forbundna genom conjunctionen ol?, tillfogas esomoftast personela prono minet, i synnerhet der de forbundna namnen bilda subject l satsen, t. er. I^ulir h»t k6,u he<> BiFurßr ok tie^luu » ksuitaliel^i; — h»u L^orFvllr «k Uil^iri^r att» 2 Buuu. — Hes3lr Bvein»r eru B^n!r heirr» 13r68t18 ok OeiulB. — Nfwen lagges icke heUer saltan li»nn eller von till ett enda no men propr., t. er. n»nu Olalr, l»on BiFriVr Hie. §. lU4. Forbindelser, sZsom: jag och N. N ., du och Knut, han och Sigrid, wi och Olof o. f. w., uttryckas r forn spraken endast genom tillfogande af det personela pronomen i dualis eller pluralis till namnet i samma casus som detta, t.
