Sida:Forn-Swenskan.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


112
Verslära. Rim.

112 Verslara. Nim> ?ch (/^)rincl>- derr i (V»l6r3 stt. li .) 124. Utom alliterationen anwandes a^fwen, och myc^ ket ofta, i Forn-Nordiska poesien werkliga r im eller stafwell serim (lltznllin^ar). Stafwelstrimmen aro af twa slag: ») hel rim (»B»lllVu6inF)) der twZ eller fiera stafweiser hafwa samma bade vocal och slutconsonanter; li) halfrim («Kot liEnllin^), der slutconsonanterna aro de samma, men vocalen skiljaktig, t. er. vel iattua nier »nin!e menn — «exlutu 8t)?r har aro laun och »nin halfrim, menn och heun hellim. Fles xionsandelserna r och 8 komma icke i frsga, t. ex. kasto^V»' sl«^li /«/l^a, har bilda ur°3r och k^rV, laulls och dank goda rim. Rimmens och rimbokstafwernas bruk ar strangt regelbllNF det; de forra aro derfore af mycken wigt lill att mrona ett ords ratta skrifsatt. Det har t. er. warit fragå, om man skall skrifwa tir eller t^r (ara, berommelse). Nu finnes en seljande verslinie, som ester regeln skall hafwa helrim: tirarlautr ok Ir». Har ser man, att Ir» (Irlandarnes) har rena i, och, da tir skall bilda helrim med ir, kan icke heller tir hafwa annan vocal. H. 125. Hwarje versrad kallas i Fornsprsket «rB; hwar^ je stroph kallas vis» eller erenlli. En vis» består wanligtwis af 8 rader; derfore kallas hwarje par rader, innehsllande ett alUterationssystem, Hor^unFr, eller en fjerdedel; fyra rader och i ljoValmttr 3 limer uelniin^r, eller en halft. 126. Den enklaste och aldsta versarten i Forn-Nors och