bilda de 3 l'en i l»ut, linu, l)8li consonantisk alliteration; deremot i raderna: a«Btr Bl«reiV »t t^lrunn bilda au i e i vFill, t) i 6lr6uu vocalifk alliterae tion. Alliterationen uppenbarar sig redan i urgamla ordspråk, lagl formularer o. a . d ., kor t sagdt, allt hwad som later hanfora sig Under betydelsen af det Latinska ordet carmen, t . ex . til /<o^B 01l til ti! torks 01l til izliru, o^il^an l^rir ars» ok ektir M8Sl»n6»; — Farßr er Frann» Blettir; »t /jissu ull loiVu; — til 01l til b»l8; — 8«m li«emen«lr tlc«lnllu, metou6r MHtu, virVknllr virVu, /l^F^enllr I werkliga vers brukar alliterationen efter regeln alltid an^ wandas sH, att i hwarje par versrader atmiilstone twa, of tast, och i wista metra owillkorligt tre, men aldrig fiera accen tue ra de ord allitereras. De sista af de allitererade orden ma ste owillkorligt borja andra raden (forslaget eller malfyllningen naturligtwis ober^knad) och kallas llofu^ztalr, hufwudbokstaf wen, warande ansedd sssom den rådande. Den eller de an dra msste alltid finnas i forra linien, anses såsom bistafwar och kallas stullar, pl. af stuVill, ett stod. I de ofwanfore anforda enmplen aro sslunda l i lvBtl och (> i ()lrunu huf, wudbokstafwer; l i laut och linu, »u i och N i LFill Hro stullar, »t ar malfyllning. Anm. 1. anses i affeende pa alliterationen endast sastm i. Anm. Z. Nar ord borja med sk, s?, «t, maste bada consonanterna upp- repas i alliterationen. Anm. 3 . I den sa kattade !j6A!,K»ttr bildar hwar tredje linie ett alli- terationssysteul for sig sjelf. Se nedanfore, § . IL6 . Anm. 4 . I F- -N./ der v i borjan as ord ofta ar bortfallet, anses det efter rcgcln som alldeles borta, och r-zn^- (urspr. vr,n°, ) allitereras ut an sel med !'iVl>, rukli,r. Endast i nagra mycket gamla dikter betrak tas det utelemnade v såsom annu warande till, der fragan ar om alli- terationen, t . ex . (^)lyi^i «ask Hun:,, (^llakvi^Z, sir. Z .)
