Verslara. Qwadesarter. Nlmur. 119 Virlils strandar vala ol vitt lierj»t (^otlanll. De twa bandraderna komma har icke i fragå. §. 132. En dikt (livZeZl) kan wara antinM ar o dikt (lokkv^i), hwilken, om den ar lsng, samt indelad i slofjamal och forsedd med stek, kallas 6rapa, om den ar kort och utan omqwaden kallas tlakkr, eller trollsang (F»!6r), sp ottsang (niV), karl eksfang (mausouF). En llokkr kunde icke bjudas st en Konung; den war god nog endast for jarlar och ringare hofdingar; Konungen maste hafwa en »lr»p». De aldre dik« terna i kallas ofta mal, ljuß, kviVa, alltid med tillaggande af hufwudpersonens namn, t. er. N6kou»rm<il, 133. Afwergangen till nyare diktarter, namligen de s 3kallade kampawisorna, bildar ett fyra-radigt metrum med al ternerande rim, hwilket anwandes i sa kallade rimur; desta tillhora en sednare period af spraket, i synnerhet 14:be och 15:de seklen, t. er. atta el: lrae^a brunu, 10111 l ek sk slleiutan l^uss; lielir N2eBt2 niVr i Frunn H. 134. Af har framstallda versformer finnes nu mer ingen qwar i F.- Sw. handskrifter, de swaga lemningar undan tagna, hwilka forekomma i de aldsta lagarna m. m .; men att de warit wanliga afwen bland de gamla Swenskarne ses af stera nmstenar, t. ex. l^orn^rßalaF: Hann ult B>Flt ti! B^lussallg) un» Douiisnos. och 6r6ttkv2eVl i den bekanta, men swartydda inskriften a Wicklebystenen pa Oland, hwars forra halfpart, omskrifwen t wanlig orthographi, maste ljuda: fol^iun liFFr l»in8 s^l^"
