Sida:Forn-Swenskan.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


120 Verslara. — llostr vi88» hat — mestar 6«Hir ll6lssa clrf>Fr, i uf>Fi. k6lg!un i Hf>mB» lif>j>i (gomd i denna hog) li^Fr 6r<iFr (lig«  ger såsom gengangare) llinn 6^hir «lol^a (den fiendedrapare) eg ()t er, hwilken) lneBtgr hrnhar (de storsta folk?) HlFhu (solide); llestr vissi hat (mangen wistte det). I de aldsta hittills upptackta Swenska dikter tyckas de siesta spar af de gamla vers-slagen, och oftast afwen af allitera tionen, wara utplanade, och det enda kannetecknet for poesien ar det wanliga modema rimmet i forbindelse med ett bestamdt stafwelsematt. De Swenska kampa-wisorna tillhora ej langre Forn-Swenskan. Af de aldsta bekanta Swenska rimmade qwa den finnas prof i Laseboken.