Assimilationen ÞL eller ÐL till LL är i goda runinskrifter sällsynt. Man finner t. ex. oftare ᛘᛁᚦᛚᛁ (ↄ: miðli) än ᛘᛁᛚᛁ (ↄ: milli).
§. 148. Hwisselljudet är ᛋ, i sednare inskrifter äfwen
ᛌ. I runskrift finnes ej tecken för de sammansatta ljuden X
och Z; det förra uttryckes wid ᚴᛋ, må hända ock, der det ej
är Ks, men Gs eller Ghs, wid ᚼᛋ. Z (ↄ: TS, DS, ÐS)
betecknas endast med ᛋ.
RS assimileras nästan alltid till SS, uttryckt med enkelt ᛋ. Så t. ex. finnes wanligtwis ᚦᛅᛋᛁ, ↄ: ᚦᛅᚱᛋᛁ, þærsi; omljudet á—æ uttryckes ej i runskriften. Äfwen NS assimileras en och annan gång till S, t. ex. ᚼᛅᛋ, ↄ: hans.
§. 149. I början af ord, i synnerhet före consonanter,
utelemnas ofta H, t. ex. ᛁᛅᛚᛒᛁ, jálpi, ↄ: hjálpi; ᛅᚾ, ↄ:
hann; ᚱᚢᛚᚠᛦ, ↄ: Hrólfr. Aspirationen före R sättes äfwen
efter, t. ex. ᚱᚼᛅᚠᚿ, Rhafn, ↄ: Hrafn, ja, man finner till och
med Ruhaldr f. Hrualdr. V före R i början af ord finnes
på Forn-Swenskt wis en och annan gång, t. ex. ᚢᚱᛅᛁᚦᛦ, ↄ:
vreiþr eller vrêþr; oftare utelemnas det, t. ex. ᚱᛅᛏᛅ, ↄ:
vrata, Got. vratôn, wanka omkring.
§. 150. Recapitulation. Uppställer man i korthet
de orthographiska reglorna efter det ofwanföre utwecklade,
sådana som de måste hafwa warit, om de fordna runristarne
känt grammatik, och jemförer man dessa reglor med
orthographien i wanliga Forn-Nordiska skriften med Latinska
bokstäfwer, blifwer följande att märka:
Vocaler:
- Alla vocaler af A-klassen (A, Á, Ë, Ö, Æ) uttryckas genom ᛅ eller ᚨ, och lemnas omljudet helst obetecknadt; der man will beteckna det, nyttjas heldre ᛅᛁ och ᛅᚢ än ᛁ och ᚢ; Ë kan dessutom uttryckas genom ᛦ.
- Alla vocaler af I-klassen (I, Í, E, É och Y, bildadt af I genom assimilation eller starkt omljud) uttryckas genom ᛁ; E och brytningen JA
