8 Ljudlara. Omljud. wid brytning ur I och li h^rstammande L och 0; ty omljuosl N ar etymologiske och hor till brytnings-L ar etymologiskt l och hor till I-klassen; omljuds. - O ar e tymologiskt och hor till brytnings.O ar ety mologiskt V och hor till 11-klassen. Det ar alltsa af utom ordentlig wigt ofwer allt att noga kunna bestamma, till hwil ken klass det ifragawarande U eller O horer. Detta ar ock, hwad U angar, i de nyaste och basta editionerna af Forn- Norska skrifter en mycket latt sak, ty 0 skrifwes har alltid, der det ar omljud af som () och blifwer werkligen i nu warande Islandska munarten sa prononceradt, d. a. Swenskt «> I FormSwenskan finnes, som nyss sades, i allmanhet aldrig detta o. Betraffande omljudsl, sa ar afwen i F. -S. swarig heten icke stor, ty brytnings-L ar der (se H. 2) mycket sall synt, och i allmanhet aro da de siesta L:en endast omljudsfor mer af .4.. I F.- N. ar det deremot endast ofningen, som la rer att skilja mellan omljudsl och brytnings.U; imellertid ar analogien icke swar att uppfatta. ,I denna spraklara willja wi dock for tydlighets stull alltid beteckna omljudsl således: L, pa samma satt som omljuds-O betecknas O. Likasa kalla wi omljuos-vocalerna, till skilnad fran hufwudvocalerna, bivoca ler. Wi ha salunda: Hufwudvocaler. 1. Primara. I. 11. 2. Secundara. L. O. I!. Bivocaler. k5. 6. V. Samma nsattning. Langa vocaler och diphthonger. Af de ursprungliga korta vocalerna, d. a. de 5 hufwudvocalerna och de 3 bivocalerna, bildas l a n g a v o caler genom sammansattning. Denna sammansattning foregår antingenpadetsatt,attenochsammavocalfordubblas,el ler twa vocaler ur skiljaktiga klasser sattas bredwid hwaran dra. Pa forstå saltet: fordubbling, bildas de e g e n t l i g e n lsnga vocalerna, emedan det naml. redan langt tillbaka i ti den war sed att icke skrifwa vocalen dubbel, utan endast att ac
