Ljudlara. Cons. uttal och forandringar. 19 t>H en fordubblad eller hardt prononcerad tenuis foljer efter n med forutgående kort vocal, astimileras u i den fordubblade tenuis, s. kitt f. klut (se H. 14), F.- N. imp. af l>i«<1», spral^ll f. snranll, prnt. af s^rinF»; uielil^» f. l»lenl«^»,«l>^2, eull^a; llrel^li», llril^ll» f. <lrinl«a. I Forn-Swenskan astimileras icke uk, derz f o l - jer efter, t. ex. eu^», leu^a. §. 18. I en mangd ord, der s ursprungligen funnits ef ter en vocal, har det ofwergatt lill r, t. ex. i comparanverna, der —ri star i stallel for Hri, urspr. isi; s. meiri, eg. meil,i ell. mais»; likasa eir, F.Sw. er, urspr. a>B) koppar. Af den na orsak finnas an stera ord, der » och r variera, naml. a) formerna ert, er, vart, var, ver», veranlli^ af verbet at ver», hwllket i de aldsta handskrifterna och pa runstenar skrift wes veg», vis»; således ofta est (ist, !»8t), V2Bt) v»8, v«8» (vis»), veg»n6i (visanlli); l,) conjunctionen er, hwilken wid samma tillfallen skrifwes 63 (»8, 138). e) Verberna frj«B», af hwilka finnas formerna Ku rv»», k»ruV, l«uru, srerum och kreri, lrerum, kreruV, lre ru; dock har lr^us» ock regelmastigt krusum :c. Elision af en eller flera consonan ter med compensation. I sllltet af en stafwelse utelemnas hwarje urspr. li, v eller liv, och forutgående korta vocal forlan ges till ersattning efter H. 3l). Er. 21,, Lak ell. lel» forandras till le (fa). siliv», 8t»IlV2, sellV» — — " 81», se», Bei», «ill (ft). «Kv — — — li (a, als). triv, tri»v, trev kniv, liniav, liuev tre (tra). — line (kna). pa samma satt behandlas ock ofta ss, «F, nF, iv, s. sl»F», forandras alltid lill sla. liauFr, li»vFr, i F.- N. . . . l,ar (i F.»Sw. llfiFr) l»nF» kii (fa).
