18 Ljudlara. Cons. uttal och forandringar. H. 13. I fierstafwiga ord och enstafwiga med lang vo, cal, hwilkas stam slutas med l eller n, a^imileras hwarje wid ftexioncn intraffande combination lr och nr lill 11, un, t. ex. lilill f. litilr, Bteinn f. steinr, l,eill»r f. !>elli»r, Belnn» f. Beinr». Afwen ostimileras pa samma satt det blotta r, utan pafoljande vocal efter 8 till 88, t. ex. l»u88 f. la«8r, e^Bs f. e^Br. llr, nnr astimileras aldrig. ?l»m. I verber asiimilcvaZ !,- astven efter kort vocal tidtals till 11, s. vil! f. vilr, ztell f. «selr. <^. 16. Combinationen som ar mycket lika i prononcu ation med 11, ombytes ofta med denlla, s. l»illi f. m>V!i, af iniLr. Nattare ar dock att skrifwa Yl, der V werkligen ar ursprungligt. Afwen variera af samma grund mn och lv, t. er. «»kn, eg. namn, 8»s«a, af 82m»u. Forn-Sweilskan ar mest benagen for >nn, F..N. for lv. H. 17 . Derest i sjelfwa stammen eller rotstafwelsen af ett ord urspr. forekommer efter vocal en combination l,r, z>r, «8, r^ a§imileras de trenne forra till r, s; forlusten pa quantitet ersattes, der positionen ln», Fr forloras, derigenom att foregående korta vocal forlanges (se H. 3N); rll blifwer t. ex t»Fr -- lar (tar); »NBB — »»» (gttd); F»UB — (gas); lirorllr — liro6llr, rurll — rullll. Denna regel ar afytter sta wigt i etymologiske afseenoe och alldeles gen- omgripande i Forn an. Anm. l. I F. -S»v. far iig (an«) i namnsan niansaitmngar cinljudet w, t. er. v^siiil!, H^zi^^in f. Anm. 3 . I F.-Sw. ichimileraZ pa delta satt astrcn .ipN- till ulr (a- ter). Af lika wigt ar foljande analogaregel: Derest ett t genom afiedning eller fiexion foljer efter en guttural, atzil mileras Ft, l»t, Kt till tt) med forlangande af forutgående kor- ta vocal, t. ex. B<itt f. sokt, lirlittr f. lir2z;lr, af llr»Fg, i-sllr f. relltl- , Angl. ril»t. Dock tales ltt stundom efter en kort vocal, s. sokt, lvlit, o. s. w. Andtligen markes den tredje analoga regel n, att.
Sida:Forn-Swenskan.djvu/70
Utseende